Jag läste precis min stora systers blogg å lägger in det här för det var så fint skrivet.

Hösten är här löven börjar falla från träden precis som livet, man föds lika som löven på
våren när dom slår ut och dom gulnar och faller av på Hösten.

Fast vi människor börjar som ett litet barn sen växer vi till vuxna och slutligenblir vi gammla och faller av lika som löven.

Men att livet var så skört hade man inte kunna trott, att från den ena stunden till den andra inte finnas med längre, fast man inte hunnit blivit gammal.
De vart så nu du röks i från oss helt utan några som helst tecken på att något inte var bra, nu står vi här kvar alldeles ensam och de är bara din tomhet som finns kvar,
men en sak är ju säker din värk och dina ömmande axlar är helt borta nu, du sover skönt nu, du finns alltid i våra hjärtan, saknar dig... 

                             Älskade pappa sov gott

Ja det är helt ofattbart går inte att beskriva med ord.

Men jag är evigt tacksam över att du min älskade pappa fick träffa Joline, var så otroligt underbart att se er flina åt varandra.

Å hon kommer alltid att få höra och veta var otroligt mycket morfar tycker om henne.

Mammas älskling och morfars ögonsten.